Snusliv del 1.

Tusen tack för tilltron och intresset, jag ber om ursäkt om jag gjort någon besviken. Men jag har haft jävligt roligt och skrattat mycket, så tack Marko för din underbara humor och en alldeles för bra reklamkampanj för en produkt som inte ens finns.

Ni som följer mig på den här bloggen känner ju till att jag tycker om att försöka odla olika saker vid Grufstugan, torpet jag och min fru arrenderar. Chili, tomater och sedan förra året även tobak för egen snustillverkning. Fjolårets tobaksodling bestod endast av 12 plantor som bara gav tobak till knappt tre kilo snus. Inte mycket om man lassar in en dosa om dagen som jag gör vilket blir ungefär 18 kilo snus om året, men man måste börja någonstans. Några av mina vänner undrade om de kunde få smaka det hemmagjorda resultatet och eftersom de flesta var portionssnusare köpte jag ett litet kit och framställde några portionsprillor av mitt första och andra egenodlade och tillverkade snus, ‘Grufstugans no.1’ och ‘Rövstugan’. ‘Rövstugan’ var ett experiment på skoj av dåligt torkat tobak som märkligt nog råkade bli riktigt lyckat.

En av dem som fick några prillor av varje sort för provsmakning var en folkkär och välkänd artist med enormt många följare i sociala medier som jag känner sedan länge, och utan att jag hade en aning om vad som komma skulle lanserade han en kampanj många skulle drömma om för mina trevande försök att tillverka snus av egenodlad tobak. I två inlägg i filmformat och en livesändning på Instagram kablades avsmakning av ‘Grufstugans no.1’ och ‘Rövstugan’ ut och visades långt över 100000 gånger. Väldigt roligt, men också lite genant om man inte är van vid sådan uppmärksamhet.

Den här bloggen hade inte ens något nyskrivet att bjuda på, men trafiken till den ökade med monstruösa 809% och jag överöstes av privata meddelanden från snusentusiaster i hela landet som ville köpa eller provsmaka mitt snus. Tyvärr finns det lagar och regler om tillstånd och beskattning för den som vill sälja tobaksprodukter i Sverige och även om jag alltid försöker vara snäll om jag kan och gärna hade bjudit alla trevliga okända människor på smakprov är den lilla mängd snus jag har tillverkat för eget bruk så gott som slut redan.

Jag har nog möjligen också framstått som en van och rutinerad hemmakokare av snus, men är i jämförelse med många andra jag känner från snusgrupper på Facebook och i verkliga livet rena rama nybörjaren. Det antal snuskok jag hittills gjort hemma på egenodlad tobak eller färdigt tobaksmjöl jag köpt från Kungssnus är färre än andra gör på en vecka, så jag har mycket kvar att lära om smaksättning och konsistens med mera. Det lilla jag tycker mig ha förstått är dock att tillsättning av en liten mängd alkohol i någon form, t.ex. rom eller vodka faktiskt förvandlar tobakens smaker helt så att de går åt ett håll jag själv tycker om i snus.

Tusen tack för tilltron och intresset, jag ber om ursäkt om jag gjort någon besviken. Men jag har haft jävligt roligt och skrattat mycket, så tack Marko för din underbara humor och en alldeles för bra reklamkampanj för en produkt som inte ens finns.

Gruvliv del 27.

Jag vet egentligen alldeles för lite om tobak för att ha en aning om vad jag håller på med och jag gör därför som vanligt i tillvaron; går helt ovetenskapligt på vanlig hederlig känsla och feeling.

20190908_1243443561751096860604210.jpg

Som en och annan kanske har noterat upptar tobak och snus det mesta av min fritid just nu. Dels är det ju skördetid för den tobak jag odlar själv, men mitt intresse för att koka snus blomstrar ytterligare efter snusträffen hos Kungssnus i småländska Åfors förra helgen där jag fick umgås med andra snusmänniskor och tobaksodlare.

Eftersom jag inte hunnit göra eget snus särskilt många gånger är hela processen ett outforskat universum fullt av överraskningar. I förra inlägget skrev jag om ”Rövstugan”, ett snus gjort mest på skoj av förra årets dåligt torkade Virginiatobak. Nästan alla säger att det bara är att kasta tobaken eftersom den innehåller massa klorofyll vilket gör snuset beskt, men om den ändå skulle kasseras kunde jag ju lika gärna göra snus av den så att jag fick känna skillnaden i smak själv?

20190908_131548520475570630866849.jpg

Märkligt nog blev det ett riktigt gott snus när det stått till sig i kylskåpet några dagar och det skulle ju inte kunna hända? Smaken är mycket rund och lite söt, antagligen av den lilla skvätt ljus rom jag löste upp natriumkarbonatet i. Den enda övriga ingrediensen som kan ha gett smak var grundaromen från Kungssnus som jag blandade ner i stället för ren glycerol och propylenglykol. Det skall bli intressant att se om den här oväntade bragden går att upprepa med resterande gröntorkad tobak.

20190907_1349383101972621572061129.jpg

Nu i helgen har jag kokat mer snus, men på färdigt tobaksmjöl som jag har köpt. Det är alltid bra med övning och dessutom ville jag prova en tobakssort som heter Prilep då jag tänkt odla den själv nästa år. Jag vet egentligen alldeles för lite om tobak för att ha en aning om vad jag håller på med och gör därför som vanligt i tillvaron; går helt ovetenskapligt på vanlig hederlig känsla och feeling.

20190907_0832404380068313561673548.jpg

Makedonien känns som ett otroligt exotiskt land för en gammal öststatsvurmare som mig och när jag kommit till ”Institutionen för genetik” i beskrivningen var jag redan såld.

Förutom bladmjöl av Prilep använde jag bladmjöl av Burley och stjälkmjöl av Virginia. Det mesta av snuset behöll jag utan smaksättning, men i en liten del droppade jag i essens av cederträ. Vid det obligatoriska provsmaket innan snuset åkte in i kylskåpet för att mogna till sig några veckor kunde jag redan konstatera en kraftfull och god smak av ren tobak, nästan lite åt cigarrhållet. Även den här batchen lär bli ett gott snus och det känns allt mer otänkbart att någonsin återgå till köpt snus som är mycket dyrare, mer frätigt för läppen och smakar mindre.

20190828_1640287576376733448104131.jpg

Gällande övrigt vid Grufstugan går det inte jättebra. Tomaterna är hårt ansatta av horder med äckliga bärfisar. Jag har aldrig varit med om det förut och är trött i fingrarna av att ha klämt ihjäl hundratals. Dessutom vägrar chilin fortfarande mogna klart så det känns osäkert om det blir någon skörd alls i år tyvärr.

20190904_1508368923111545082076193.jpg

Men torparlivets allra största bajsmacka var ändå att jag nu i veckan upptäckte att någon gjort inbrott i förrådet. Först blev jag alldeles kall i en sekund, sedan orolig och besviken innan vreden började koka i blodet. Man får så klart inte gå runt beväpnad hur som helst ens på landsbygden, men av en slump råkar jag samla på teleskopbatonger. Jag har länge bara haft en enda i min samling och med samlarobjektet i högsta hugg sökte jag av alla skrymslen och vrår både inne och ute. Naturligtvis var tjuvarna borta en onsdag mitt på dagen och hade antagligen varit det sedan någon mörk natt helgen innan.

20190904_150852423196086635290330.jpg

Eftersom jag gärna bejakar en och annan fördom gissade jag att någon baltisk stöldliga hade varit i farten, men brytmärkena på hänglåset var mer en rispa och innan gärningsmannen/gärningsmännen lyckades bända av den 50 år gamla låsbygeln hade det gjorts tafatta försök att hacka sig runt den. Det såg mer ut som en undernärd hackspett hade varit i farten, antagligen en i tonårsåldern. Den hypotesen stärktes av att ingenting var stulet. Motorsåg, gräsklippare, verktyg, ALLT var orört. Säkerligen tonåringar ute efter alkohol alltså, men eftersom jag är rätt törstig själv finns det sällan något kvar att dricka när jag lämnar torpet. Efter att ha processat detaljerna något dygn känner jag mig nu ganska säker på att det är några av alla de deprimerade och missnöjda antroposofungar som finns i stora antal runt Gnesta och Järna. Uppväxta i en tillvaro utan skratt och humor och med enbart leksaker av trä och kottar kommer naturligtvis någon sorts revolt någon gång. Dock kommer jag att kräva dem på 89 spänn för en ny låsbygel om jag träffar på dem i framtiden.