2018 som skulle bli ett ganska fantastiskt år har inte riktigt infriat förväntningarna. Eftersom jag kanske druckit en aning för mycket de senaste trettio åren tänkte jag förlänga min sedvanliga vita månad i januari på obestämd tid. De positiva sidoeffekterna skulle skölja över mig som en flodvåg var det tänkt och jag hade räknat kallt med att få bada i lycka och välstånd. Styrketräningen skulle göra mig till en smärt fyrtiofemåring utan starkölens kolhydrater och klarheten i huvudet utan vinets lustfyllda grumlighet skulle göra att romansidorna sprutade ur mig. Jag väntar fortfarande.
Eftersom summan av lasterna tycks vara precis så konstant som Tage Danielsson hävdade i ”Mannen som slutade röka” råkade jag ersätta alkoholen med julmust, godis och chokladbollar vilket gjort att jag gått upp till 95 stadiga kilo, en ökning med 10 kilo sedan i höstas. Det var inte riktigt tanken. Skrivandet har ebbat ut och ersatts av kortvariga, månadslånga fixeringar.
Januari dominerades helt av rymden. I högtalarna på min postbil flödade podcasten ”Marsfall”, en ljudbok om Elon Musk och bygget av raketer som på sikt ska kunna befolka Mars, ”Elon Musk: SpaceX, Tesla och jakten på en fantastisk framtid”. På kvällarna såg jag den halvdokumentära fictionminiserien ”Mars”, spelfilmen ”Aproaching the unknown” om den första bemannade resan till Mars, framtidsunderhållningsrymdserien ”Altered Carbon” med Joel Kinnaman och ”Star Trek Discovery”.
I februari gick jag plötsligt över till Ernst Brunners tegelsten ”Darra” om galningen Emanuel Swedenborg i ljudboksformat. Reine Brynolfssons fantastiska uppläsning gjorde sedan att jag ville ha mer av vad som helst Brynolfsson läst in och därför hamnade jag i Anders Jallais svenska agentromaner om Anton Modin. ”Spionen på FRA”, ”Landsförädaren” och ”Natoagenten” gjorde i rask takt mig sällskap under brevbärarrundorna.
Det här universumet av teorier om konspirationer gällande mordet på Olof Palme och Estonias förlisning håller i sig och jag läser sidor om gamla nedlagda militäranläggningar från kalla kriget på internet och om ubåtskränkningarna i den svenska skärgården på 80-talet.
Den senaste given i det sökande nyktra livet är en gryende fascination för prepper-grejen. Jag har insett att det är hög tid att börja bunkra livsmedel inför den kommande apokalypsen. Det har inte slagit över helt och än så länge har jag bara köpt lite extra björkved till stugan och några konserver gulaschsoppa. Det är möjligt att jag inte hinner så långt innan April och nästa fas av något helt annat inleds. Kanske blir jag besatt av kräldjur eller romersk lerkonst från 800-talet före kristus, vem vet.
I övrigt är jag vid mina sinnens fulla bruk.
grufstugan 