Ibland tar jag bilder med telefonen och redigerar dem till oigenkännlighet. Då känner jag mig lite som den konstnär min farfar Runo faktiskt var på riktigt.
Självaste Grufstugan. Min och familjens oas utanför Gnesta i Sörmland.Uthuset. Det är här jag på äldre dagar fått lära mig att hugga ved. Och jag älskar det.En annan stuga. En jag fick låna av Gunnar och som är belägen på Nämdö. Här skrev jag min första novell på väldigt länge. Jag ska lägga upp novellen här på bloggen så småningom.En tidig morgon på Nämdö. Jag har aldrig sett ett så blankt hav och en så vacker soluppgång. Jag drack kaffe och rökte cigaretter och ville aldrig att det skulle ta slut.Samma morgon som bilden innan, fast några minuter senare. Förmodligen den bästa bild jag någonsin tagit.Utanför en av grannportarna i Orminge där jag bor. Två paddor försäkrar sig om genernas spridning och släktets fortlevnad.Sjön Kranglan i Saltsjö-Duvnäs under brevbärarturen en höstdag 2015.Jag själv i beckmörkret utanför Grufstugan i November 2015. Jag är faktiskt ganska mörkrädd på riktigt och tar gärna med mig yxan till utedasset.
Annons
Författare: grufstugan
En glömsk slarver och pedant med fiktivt elefantminne och en gränslös kärlek till tobak och snus.
Visa alla inlägg av grufstugan
grufstugan 