Tack vare internets alla sökmotorer och Youtubes passionerade nördar och entusiaster behöver vi inte längre lära oss exakt allting genom otaliga egna försök var och en. Det är tacksamt att det faktiskt finns genvägar som tar oss fram mot målet lite snabbare ibland, men alla människors samtliga försök och erfarenheter inom alla områden är tyvärr inte nedskrivna ännu. Om de hade varit det är det möjligt att någon före mig gjort ett likadant snus som det jag nu har under läppen med exakt samma sammansättning av smakrik kvalitetstobak, mörk jordnötssmöröl, exklusiv kvalitetsgin, för många droppar citronessens och alldeles för mycket gummi arabicum i. Nu fick jag själv komma fram till att jag nog inte vill lägga in prillor med samma konsistens som en squashboll och som smakar sockerlag och citrondoftande rengöringsmedel för offentliga urinoarer särskilt ofta.
Experimentlusten är dock fortfarande intakt och den här gången finns det en genväg. Jag har försökt göra eget kaliumkarbonat på det sätt det har gjorts ända sedan 1300-talet, nämligen i form av pottaska. Nu tänker jag använda den som soda i det snus jag precis har kokat för att se om det blir bättre eller sämre än den vanliga sodan man köper. Då måste jag förstås också ha någonting att jämföra med.
Den tobak som strax skall bli snus är från en låda ‘Original brand’ inhandlad hos Kungssnus och som fermenterats i tryckkokare tillsammans med hårt rostad fransk ek i ungefär fyra och en halv timme. Nu skall jag tillsätta en grundarom och sedan dela upp allt i tre lika stora portioner för att därefter ha i olika varianter av soda. En med prima natriumkarbonat, en med prima kaliumkarbonat, och den tredje med förhoppningsvis lika prima pottaska. Sedan ska snuset lagras i kylskåp några dagar.
Pottaskan har jag gjort efter ett enkelt recept min kompis hårdrocks-Peter har hjälpt mig att ta fram. Jag började med att samla ihop aska från enbart björkved som eldats i den stora järnspisen i Grufstugan.
Sedan lade jag askan i en hink och täckte den med vatten och lät den stå och dra över natten. Dagen efter silade jag bort de större bitar som inte kunnat lösas i vattnet genom en vanlig kökssil och hällde den återstående vätskan som väl kallas asklut i en kastrull och kokade bort vattnet. För att inte bränna pottaskan i botten på min frus pottaskakastrull slog jag av spisplattans värme innan allt vatten hunnit koka bort och lät det sista vattnet dunsta av sig självt.
Den vackert grå beläggningen som blev kvar i botten och påminner en aning om valfritt kommunhus någonstans i Sovjetunionen på 1960-talet skrapade jag loss med en träslev och det är förhoppningsvis pottaska. En kemist skulle säkert anlägga sin allra mest streberaktiga min och invända att den innehåller en hel del kemiska orenheter, men själv väljer jag att se dem som individuella smakbärare och som fyllighet, kropp och karaktär. Lite som det aromatiska finkel man bara kan finna i kärleksfullt framtagen sprit bränd i hemlighet i någon stuga i slutet av en avlägsen landsväg numera. Nåväl, må bästa soda vinna!
grufstugan 
Detta måste testas jag eldar bara med björk i kakelugnen visserligen tänder jag med papper men hoppas att det inte ska påverka slutresultatet.
GillaGillad av 1 person
Det gör jag också och det lär knappast ha någon påverkan på askan som blir kvar, kör så det ryker bara👍🏻😊
GillaGilla
Spännande experiment. När jag gör egen pottaska so upprepar jag processen genom att koka upp pottaskan eller ”Sal Tartari” som den orena pottaskan kallades.
Det är absolut inget måste utan jag skulle nästan kunna slå vad om att din egna vinner smakmässigt. Vilket även sägs i de tidigare snus recepten jag läst. Ju orenare något är ju bättre smakar det 😉.
Jätte kul att se det här iaf, ha det bra..
GillaGilla