”Ähum…det har varit jävligt roligt att ha dig här. Liksom. Om man får vara lite
fräck och fråga…var kan jag hitta dig om det skulle hetta till igen?”
Leffe såg bara cool ut samtidigt som han låtsades titta på någonting väldigt
intressant långt bort i fjärran, någonting som var så oerhört ballt att bara han
kunde se det.
”Försök med utkanterna.” svarade Leffe eftertänksamt samtidigt som han rev
bort filtret på den cigarett jag hade gett honom. ”Jag kan så klart vara hos
Marie också, men det är inte speciellt sannolikt. Jag tror faktiskt hon hatar mig
nuförtiden, så försök med utkanterna som sagt.”
Leffe tände den trasiga änden där filtret suttit på cigaretten sekunderna
tidigare och strök sedan handen han höll cigaretten i nonchalant över sitt
nyrakade huvud, som för att dra bort en lugg som inte fanns där.
”Det är troligast att jag är där.”
”Då säger vi så.” svarade jag allvarligt innan jag skrek till nästan i falcett.
”Lyckan står den djärve bi, skrik om bartendern går förbi!”
”Visst. Visst. Whatever.”
Leffe vände sig om och gick mot bilen, långsamt och beslutsamt som en
cowboy på väg mot hästen i fållan på någon rodeo i Texas, hoppade in,
rivstartade och försvann i ett moln av damm.
Fan vad kul man har när Leffe är i stan tänkte jag för mig själv medan jag
vemodigt gick hemåt. När jag passerade frisersalongen fick jag ett infall. Det var
mitt på blanka dagen, men jag sparkade upp dörren till frisersalongen som om
det fortfarande var midnatt och vrålade:
”Leffe har åkt! Fattar ni!? Leffe har ÅKT, så klipp nu för i Helvete min skalle
kort!”
Barberaren stirrade på mig en stund och sade sedan lugnt.
”Sansa dig nu. Leffe skulle ha skrattat åt dig. Du kan inte ha kort hår, för du
passar inte i det. Men jag rakar gärna av dig polisongerna i stället.”
Förbluffad över barberarens lugna och sansade sätt att håna mig lyckades jag
bara mumla fram ett knappt hörbart svar.
”Ge du fan i mina polisonger.”
Jag gick. Det var tydligt att det inte ens gick att bli av med håret i den här hålan.
Hela situationen krävde en rejäl funderare och en kall starköl. Tänk om bara
Leffe hade varit kvar här. Allt hade varit så mycket bättre då. Jag såg fanimej
upp till honom.